Det såg först ut som att jag skulle bli ensam men när jag stod och tankade kom hoj nummer två.
Sedan plockade det på och uppslutningen blev till slut fem hojar vilket var överraskande bra med tanke på att himlen var jämngrå.
Jag tog täten och satte kurs mot Töcksfors på E18. Resmålet var själva grejen denna dag.
Efter en bensträckare strax före Årjäng kom vi fram till Töcksfors varefter vi styrde söderut mot Västra Fågelvik och Väng.
Några kilometrar fin, kurvig och kuperad asfalt övergick sedan, utan överraskning, i grusväg.
Efter en sträcka längre än nyss nämnda asfalt möttes vi av skylten "Här slutar allmän väg" och vi var framme i Båstnäs.
Den sedan länge nedlagda Ivanssons bilskrot har blivit sista anhalt för många svensk- och norskregistrerade bilar genom åren.
Det fantastiska är att många många står kvar än! De modernaste såg ut att vara från sextiotalet.
Naturen är på god väg att ta dem tillbaka och det var häftigt att gå och tänka att alla har en historia.
Varje bil har köpts ny och varit blank. Barn har skjutsats, ärenden körts och semestrar avnjutits.
De äldre i sällskapet var alldeles för bra på leken Gissa Bilen för att jag skulle ha en chans och det drogs en och annan anekdot.
En historia löd att någons släkting ägt en Saab 92 med 28 hk tvåtakt som var så svag att om man öppnade sidorutan i 90 km/h sjönk hastigheten 10 km/h p.g.a. sämre aerodynamik.
Mätta på skogens delikatesser for vi hemåt igen, samma väg vi kom. Det regnade halva vägen hem och det hann bli mörkt men alla verkade nöjda med dagen.
En tur på drygt 30 mil och en god avslutning på klubbens hojsäsong.