Måndag 6/7 – Väse till Guastatoppen - 407km

Vi var 5st Baurare som lämnade Rasta kl. 08 för semester i landet i väst, Kaj anslöt från Skattkärr.
Att det inte skulle bli någon solsemester stod klart redan på ett tidigt stadium, prognoserna utlovade dystert väder under veckan och det regnväder vi ganska omedelbart åkte in i hade närmast bibliska proportioner.
Provianteringen skedde i Töckfors köpcentrum innan vi for in över gränsen till Norge, den vidare färden mot kvällens boende var odramatisk och om än mulet väder ändå till större delen utan nederbörd.
Tack vare att boendet (Kvitåvatn Fjellstoge på Gaustatoppen) är en tillflykt för skidåkare och fjällvandrare fanns det tacksamt nog ett torkrum vilket efter dagens första hälft var ytterst välbehövligt.

Tisdag 7/7 – Gaustatoppen till Hardangerfjorden – 352km

Utcheckade och på väg mot vårt utflyktsmål Tungvattensfabriken i Vemork noterar vi en ytterst välbekant hojåkare, det är Morgan som likt en tjuv om natten smugit över gränsen tidigt i morse då han pga av hojproblem inte kunnat följa med till planerad avfärd.
Solsken och ytterligare en hojåkare i gruppen, bra start på dagen!
Tungvattenfabriken (eller som det egentligen heter Norsk Industriarbejdermuseum i Vemork) var väl värt ett besök och efter att ha utforskat utställningen slog vi oss ner i biografen och såg dokumentären ”If Hitler had the bomb” (om Hitler haft bomben).
Det finns dock ingen film som kan återge den dramatik som utspelar sig för våra tappra Baurare härnäst, på väg över fjället missbedömer Morgan nämligen en hårnålskurva och åker rakt ut för vad som inte kan beskrivas som något annat än ett stup.
Tursamt nog gör vegetationen att han landar förhållandevis mjukt och är fysiskt mer eller mindre oskadd. Hojen däremot är i det här läget ett ganska osäkert kort där den ligger där nere i slänten som ett rött litet lingon bland allt det gröna.
Tack vare Rolands outsinliga källa med spännband kan vi kroka i fyra band på hojen varvid 4 pers kan stå på vägen och dra medan 2 står nere i slänten och håller styr på cykeln.
Ett litet träd hade kunnat problematisera bärgningen något men innan vi ens kommit så långt har det redan dykt upp en norsk gentleman som hade både hade en såg och som inte skämdes för att använda den.
Vad som först tett sig som en omöjlig uppgift var således 5 minuter senare löst och hojen stod åter på asfalt. En översyn ger vid handen att de kosmetiska skadorna är omfattande medan de mekaniska är obefintliga.
Morgan tar därför beslutet att fortsätta färden.
Vi fortsätter upp mot Hardangervidda och intar lite lunch.
Under tiden som vi lunchar har Guldvingen snackat ihop sig med CBR:en och kommit fram till att den i alla fall inte ska bli nästa offer varvid den en kort tid därefter permanentaktiverar dödarknappen och vägrar åka en enda meter till.
Naturligtvis ett fruktlöst självmordsförsök då Stålhammar d.ä. & d.y. dukar upp ett smörgåsbord av verktyg och raskt återuppväcker vingen från de döda.
Dagens problem leder till att vi inte längre som det var tänkt kan ta färjan mellan Kinsarvik och Utne varvid vi får förlänga rutten för dagen via Odda och upp runt fjorden på väg 550.
En riktig lyckträff skulle det visa sig då det åtminstone enligt undertecknads bedömning var resans absolut roligaste MC-väg.

Onsdag 8/7 – Hardangerfjorden till Sauda – 234km

Vi tar färjan från Jondal över Hardangerfjorden och följer fjorden runt innan vi åker vidare ner mot Ryfylke.
Lunchen intas på ett värdshus med en liten meny men en desto större kock (åtminstone enligt hans egna mindre blygsamma utlåtande). Vi fick välja mellan pasta med kött eller pasta med fisk.
Efter en rejäl laddning med pasta åker vi vidare mot vad som ska bli ytterligare en av resans överraskningar.
 Jag hade nämligen ruttat oss via fjällväg 520 ned mot Sauda. Krokiga vägar av tvivelaktig beläggning fanns med i beräkningen, vad jag (och ingen annan heller) hade räknat med var dock att bara vi kommit upp en liten bit på vägen kantades den av två meter höga snövallar på bägge sidor.
En mycket bisarr upplevelse att åka motorcykel igenom men väldigt vackert.
Med en för omväxlings skulle lite kortare dagsetapp gavs utrymme för lite trevligt umgänge på kvällen i den för dagen hyrda ”lyxlägenheten med sjöutsikt”.

Torsdag 9/7 – Sauda till Bø via Lysebotn – 404km

Idag var färjornas dag. Vi åker först färja Ropeid – Sand varefter det blir några mil till på hoj innan det åter är dags att åka ombord på färjan Nesvik – Hjelmeland.
Detta leder oss slutligen fram till den stora upplevelsen för dagen… en färja till!
Vi bordar färjan i Forsand som ska ta oss genom hela den undersköna Lysefjorden ända in till Lysebotn, ett samhälle som ligger så dolt i dalen det under fyra månader om året inte alls ser dagens ljus.
Från Lysebotn går en helt underbar väg (27 hårnålar) upp på fjället varvid det därefter är några timmars fantastisk åkning på fjällvägar fram till 9:an.
Efter att ha fått en ny dos hårnålskurvor har vi sicksackat oss ner till vad som måste vara ett av de mest beskrivande ortnamnen i världen, Dalen.
Där inmundigar vi kvällsmat innan vi klättrar upp på andra sidan och marchar vidare tillbaka mot Telemarken och Bö.

Fredag 10/7 – Bø till Väse – 380km

Morgan och Roland åker i förväg medan vi andra lämnar Bö vid halvnio snåret och stävar mot Horten-färjan.
Vägen hem är odramatisk och solen välkomnar oss tillbaka till Sverige.
Trots en oerhört dyster prognos genomfördes större delen av resan om inte i solsken så åtminstone med uppehållsväder och på fantastiska vägar.
Totalt avverkades ca 180mil.
Tack till er som deltog.

Bilder finns i bildgalleriet.