Dag 1: Väse – Hemsedals hytte og feriepark, 475km
Navigatören (undertecknad) hade den dåliga smaken att försova sig dagen till ära.
Nu hade dock inte sällskapet hunnit sakna mig våldsamt då de fick prata av sig lite och vid min ankomst hade slagit sig i slang med en Norsk biker på en HD i så dålig skick att den kontinuerligt markerade revir på asfalten under sig.
Vi kom iväg från Rasta strax före 09 och tog första fikastoppet på Sandholms rastplats utanför Årjäng. Under tiden som vi satt där kom HD-vraket flygande förbi så det var uppenbart kapabelt till mer än det såg ut till.
För att slippa lite motorväg i Norge svängde vi av mot 22:an och intog efter ytterliggare ett antal mil en praktisk men kulinariskt mindre inspirerande lunch på McDonalds i en ort som hette Kjeller, strax utanför en ort med det för McDonals mer passande och enligt mitt tycke mycket underhållande namnet Fet.
Man kan ju inte låta bli att spekulera i eventuell förekomst av Fet MC?
Navigatörens komfortsadel och touringruta var tydligen goda investeringar för när vid nästa stopp i Noresund var myteriet i resterande gruppen nära förestående.
Nu hade vi drygt 13 mil kvar till vår destination och det bestämdes att vi någonstans längs vägen skulle proviantera för kvällsmat.
Gruppen invaderade således Flå köpcenter där vi köpte en engångsgrill och korv med bröd. Björnen (vilket för övrigt var kommunsymbolen där vi befann oss) kände aptit på en Norsk specialté i form av ett tunnbröd kallat ”Lomper” istället för traditionellt korvbröd.
Kvällmenyn blev således Flå-Pölser med Lomper, nästan lika aptitligt som semantiskt underhållande!
På sista vägen upp till Hemsedal var det vid ett tillfälle GPS:en ritade upp rutten i tre vägar parallellt på samma skärmbild, för de ännu icke GPS-frälsta betyder det att vägen är så kurvig att man riskerar att få möte med sig själv.
De högt ställda förväntningarna jag hade på stugan överträffades, Kaj hade checkat in redan vid tresnåret så bubbelbadet var redan upptappat, bastun var varm och en iskall norsk pilsner utgjorde välkomstdrink på altanen med utsikt över fjället.
Grillen tändes och kvällmenyn inmundigades innan det blev dags att sätta sig i bastun.
Efter lite reseplanering kröp vi till kojs.

.

Dag 2: Hemsdals hytte og feriepark – Kvila Turisheim, 273km

Revelj 07.00 varefter frukost intas och nackdelarna av vår luxuöst volymösa stuga visar sig, desto mer att städa helt enkelt.
Vi gav oss ut i ett gråmulet Norge runt 09 och satte kurs mot Lom via Sogndalsfjora.
Dagen bjöd på mycket varierad väderlek dock tyvärr med solsken som undantag.
Vi lyckades dock pricka in ett besök på Borgund Stavkirke under tiden som det fortfarande var uppehåll, av över 1000 byggda stavkyrkor i Norge är denna en av endast 28 kvarvarande och den som är bäst bevarad. Väl värd ett besök.
Under tilltagande regn gick färden vidare mot färjan över Sogndalsfjorden. Väl över på andra sidan hade regnet tilltagit rejält varvid vi i samband med tankstopp även passade på att fylla på våra egna reserver på en pizzeria i Kaupanger. (160NOK för en pizza med dryck!)
Fjällvägarna bjöd på otroligt inspirererande motorcykelåkning, vägen över fjellet var så kurvig att man kan rodna för mindre. Mer spännande gjordes det också av dimman stundtals var så tät att man nästan inte visste var man hade sig själv.
Kvällsmaten inhandlades i Lom innan vi for den sista biten till Garmo och Kvila Turisheim.

Dag 3: Kvila Turistheim – Åndalsnes Camping, 232km
Vi åkte inte mer än 1 mil innan vi gjorde dagens första stopp i Lom för att tanka på en Esso-mack, man blir lite nostalgisk när man ser de gamla märkena.
Därefter for vi vidare med destination Dalsnibba, Roland tyckte att vi istället för att följa väg 15 hela vägen skulle göra en avstickare till väg 258, Gamle Strynefjellsveinen.  Detta förlängde rutten med 35km men det var en väl spenderad sträcka då vägen trots att den var en grusväg var i oerhört bra skick och bjöd frikostigt på fantastiska vyer.
Vi gjorde ett fikastopp ungefär mitt på vid en sjö med en utsikt som gjorde att man nästan tappade andan. Då vägen redan vid infarten var skyltad med att det inte rekommenderades att färdas med husvagn blev vi något förvånade när det förbi vårt fikaställe kör en lastbil med trailer och släp. Vår förvåning var inte lika stor när vi färdigfikade åker förbi den fastkörda lastbilen bara en 1km senare. Jag misstänker att de inte blev varken första eller sista gången bärgningsbilen fick sig en fin tur hit.
Igår hade vi lite otur med vädret men det hade vi definitivt inte idag, solen sken från en klarblå himmel vilket var tur för annars hade vi nog inte haft så stor behållning av Dalsnibba men som det var nu var det fri sikt över Geirangerfjorden, helt makalöst!
På väg ner från Dalsnibba lyckades vi komma ifrån varandra och då mobiltäcknigen lyste med sin frånvaro började jag och Björn befara att något hänt för de andra på vägen ner. Jag lyckas snacka mig förbi bommen mot uppvisande av kvitto för att åka upp och leta efter de andra, nu lyste de dock med sin frånvaro men jag fick mig en gratistur upp och ner igen så det var tveklöst resans mest underhållande misstag.
Vi inser att de andra måste åkt förbi oss då det fanns två utfarter så vi åker vidare mot Geiranger, väl på plats där får vi tag på Roland och får beskedet att de andra åkt till färjeläget nere vid Norddalsfjorden.
Klockan hade vid det här laget hunnit närma sig halv tre så jag och Björn intog en eminent lunch på en uteservering vid Geirangersfjorden på ”Brasserie Poste”.
Med påfyllda näringsreserver åker vi vidare mot färjeläget där resten av gänget redan väntar och har förberett med biljettköp så vi åker bara och ställer oss i kön och åker strax på färjan över fjorden till den hägrande Trollstigen.
Med tanke på att de senaste två dagarna bjudit på mitt livs mest underhållande mc-åkning och fantastiska vyer så hade jag lågt ställda förväntningar på Trollstigen, jag trodde att det skulle vara en tämligen överskattad turistfälla. Jag hade fel. Fel, fel, fel.
Superlativen räcker liksom inte till för att beskriva det man ser och de vägar man kör i det här landet. Vi hade egentligen bestämt att vi inte skulle stanna på vägen för att hinna i tid för incheckningen på Campingen men Björn signalerar febrilt och helt korrekt för att vi MÅSTE stanna vid ett vattenfall ungefär mitt på Trollstigen då det var ett fototillfälle för lockande för att motstå. Vi stannar tämligen regelvidrig och knäpper lös som Japaner innan vi hoppar på flyktfordonen och flyger vidare.
Hela den här dagens körning var så underbar att man ville göra som barnen och sträcka upp armarna och utbrista: igen, igen!
Efter incheckning på campingen sticker vi in till byen och shoppar till en avskedsmiddag då detta är sista kvällen hela gruppen är samlad. Grillad kalkon och traditionsenliga jordgubbar och glass stod på menyn.



Dag 4: Åndalsnes Camping – Mageli Camping via Lillehammer, 330km

Detta var så dagen då gruppen gick skilda vägar, Roland stack iväg tidigt för att sträckköra hem till en guldvingeträff och Kaj och Lars stannade kvar en extra dag i Åndalnes för att utforska kusten.
Återstående trion i form av Jag, Björn och Morgan drar iväg strax efter kl. 9 .
Man har fort blivit bortskämd i det här landet för förmiddagens körning i 80km/h på så nära spikrak väg det nu blir i Norge var inte våldsamt inspirerande. Vi gör ett kort fikastopp för att få upp koffeinnivån efter dryga tio mil innan vi drar vidare och stannar för lunch på Otta Camping.
Efter varsin kebabrulle som i enlighet med kockens intentioner ”sved lite i munnen som det ska göra när man äter en bra kebab” så puttrar vi vidare mot Mageli Camping, nu med turbo.
Vi checkar in i stugan och beger oss mot Lillehammer och OS-backen, på vägen in lyckas vi tyvärr att hänga av Morgan i den sett till vad vi vant oss vid tämligen täta trafiken och lyckas inte återförenas förrän efter mer än en timme då Morgan åkt förbi vår avfart och fastnat i en kö.
Vi spatserar runt lite nere vid OS-byn och museet (som var stängt) i väntan på återföreningen och när Morgan sedan ansluter letar vi oss via en kreativ genväg (en vägbom forcerades) upp till foten av backen. Det inhandlades biljetter till stolsliften och vi for mot toppen.
Förutom kurviga vägar så har man ju även blivit bortskämd med att oavsett var man tittar i det här landet så ser det ut som ett vykort så den vyn som dag 1 gjort att man tappat andan renderade nu mest bara ett ”ja, den utsikten var ju inte så dum”.
Innan vi lämnade OS-backen i backspegeln så passade vi på att fråga killen i souvenirshopen efter tips på var man bäst fick sig ett mål mat värdigt en utsvulten biker. I enlighet med hans direktioner åket vi mot Lillehammer sentrum och Elvegata då det på Bryggerikjelleren skulle serveras den bästa biffen i hela Lillehammer.
Utan att ha provat någon annan biff i Lillehammer har jag ingen anledning att betvivla det påståendet och det faktum att vi knappt sa två ord till varandra under hela måltiden vittnar mer om måltidens kvalité än sällskapets sociala förmågor.
Mätta och belåtna åker vi tillbaka till campingen och tar kvällen, vi hade beslutat att ge oss iväg i god tid morgonen därpå.


Dag 5: Mageli Camping – Väse, 360km
Reveljen gick kl. 07.30 och efter sedvanliga förberedelser gick färden hemåt.
Efter ungefär tio mil stannad vi till för en liten fikapaus innan vi drog mot gränsen och intog lunch på Grensestua.
Efter ytterligare fem mil ville även hojarna ha lite lunch så vi stannade till på OKQ8 i Arvika.
Hemfärden förlöpte i övrigt stillsamt och utan incidenter.

Summering av resan: Ja vi elsker dette landet!